Adrenalinkick

Det var uppehåll imorse och molnen såg inte allt för mörka ut, så vi började dagen som vanligt och red ut med hästarna. Runt lunch kom det en ordentlig skur men efter det verkade det lugnt så vi red ut med hästarna på dagens sista tur. När vi korsade bäcken på väg ut från gården så var den inte speciellt stor, större än vanligt på grund av allt regn (75 mm på ett dygn) men inte jättestor. På vägen tillbaka däremot, när vi skulle korsa den för att komma tillbaka till gården, så hade den hunnit växa i storlek till en liten älv som forsade fram. Vi hade inte så mycket val annat än att mana hästarna framåt för att korsa över till andra sidan och komma hem, men det var lite läskigt och rätt ordentligt häftigt. De grumliga vattenmassorna forsade över de stora stenar som strömmen fört med sig med otrolig kraft och vattenytan gick till magen på hästarna (till midjan på mig) så det var ingen barnlek att ta sig över. Hästarna var tvugna att snedda över för att kunna stå emot strömmen samtidigt som de måste sätta ner fötterna försiktigt på grund av den ojämna bottnen. Det var med skräckblandad förtjusning vi tog oss över och väl på andra sidan var det med lycka och lättnad som vi galopperade uppför backen till gårdsplanen. Lite senare när Jan och Nele kom tillbaka efter en dag i Bathurst så var Mike tvungen att åka över med traktorn för att hämta dem, att köra över med bilen som vanligt var helt omöjligt. Till och med i traktorn var det problem att ta sig över i den starka strömmen och det djupa vattnet. Det red vi genom. Jag kan inte sluta att förundras. Adrenalinkick som heter duga. 

Ute regnar det igen. Men jag har löst problemet med regnjacka för tillfället. Vi har hittat riktiga oljerockar som håller en varm och torr i ur och skur, "Dry as a bone" kallas dem här. Och det stämmer. Jag skulle älska att ha en, men de är svindyra... Och passar inte riktigt att ha med i ryggsäcken när man backpackar. Men nu har i alla fall jag och Nele en varsin som vi kan ha här på gården i blötan, och de verkar komma att behövas...

Mike blir blöt om fötterna när han kämpar för att få traktorn över den strida strömmen med Jan och Nele bakpå. Och det där red vi över.