Tur att jag är optimist

Maria tycker att jag har varit väldigt otursdrabbad här i Australien. Först fick jag operera bort blindtarmen, sedan föll hästen jag red på och jag skadade mig i ansiktet (ärren syns fortfarande litegrann), en vän fick leukemi och försvann plötsligt, jag började hosta och två månader och tre läkarbesök senare fick jag diagnosen kikhosta, och senast i raden så fick jag en hov i magen när ett av fölen här plötsligt flippade ur och jag råkade stå för nära. Men som tur är så ser jag det inte så. Jag känner mig otroligt lycklig som har fått uppleva så mycket här och fått ha så kul. Följer man hjärtat och gör det som känns rätt så hamnar man rätt och mår bra. De senaste veckorna så har jag inte riktigt gjort det utan i stället försökt göra vad jag trott har varit "rätt" sak att göra, men det har bara gjort mig olycklig. Så nu struntar jag i konsekvenserna och gör det som jag vill göra, det som magkänslan hela tiden har sagt till mig att göra. Resten blir som det blir. Det löser sig alltid, på något sätt.