tisdag 7 december 2010

"It takes the life out of living"

Descartes definerade sin existens med den berömda frasen "cogito, ergo sum" - jag tänker alltså finns jag. Jag tror att våra tankar om vår existens ofta blir lagda på hyllan och ersatta med samhällets förväntningar och värderingar. Målet är att lyckas, att bli någon, att bli rik. Det är vad samhället säger oss att vi borde sträva efter. Vi går till jobbet (som vi egentligen inte tycker om speciellt mycket) och sliter ut oss för att tjäna pengar och bli rika så att vi kan köpa de senaste prylarna och kläderna för att passa in, efter det går vi till gymmet och tränar för att se smala och snygga ut, på kvällen spenderar vi 5 min på att värma färdigmat i micron som vi äter framför tv:n (utan att tänka en enda egen tanke utan bara hjärnbrus för att "koppla av" efter en lång dag på jobbet) innan vi går och lägger oss för att ligga i timtal utan att sova på grund av alla bekymmer man tycker att man har med pengar eller relationer, eller båda. När sedan helgen kommer så ska det drickas alkohol i mängder med "vännerna" som man egentligen inte har annat gemensamt med än att man har kul tillsammans på fyllan, skulle man träffas nyktra någon gång så handlar det mest om skvaller om vad de övriga "vännerna" har för sig. Känner du igen dig? Då tycker jag att du ska stänga av tv:n och ta dig en ordentlig funderare på vad du vill ha ut av ditt liv. Vill du låta samhället och omgivningen bestämma åt dig och fortsätta i det gamla ekorrhjulet, eller vill du förverkliga dig själv och leva ut dina drömmar? Vad vill du inte ångra?

För mig är det en alltid lika aktuell fråga, om vad jag vill med mitt liv, och svaret varierar alltid. Men ekorrhjulet i staden kommer inte att hålla någon frestelse för mig igen. Jag tror inte att jag någonsin kommer skaffa mig en tv och oavsett vart jag hamnar i världen så kommer naturen och friheten däri alltid att vara otroligt viktig för mig. Även om jag skulle hamna i en stad någon stans så kommer det nog alltid klinga falskt i mina öron. Livet i staden med all stress och tidspress tar för mig livet ur att leva.

2 kommentarer:

  1. Jag är imponerad Caroline
    Du har kommit långt på så få levnadsår.
    Att inte bry sig vad andra tycker eller vad man borde göra för att var andra till lags, har länge varit minn livsfilosofi.
    Allra bäst mår jag i min enkla sommarstuga i Rombotten
    Utan Tv, vatten och endastn lite läsjus från en solfångare. Där är man sig själv. kan se ut som man gör utan krav på att "se bra ut".
    Även härhemma står tvn nuförtiden tyst då jag sa upp ett dyrt Parbolabbonemang ,samtidigt försvann även public servise kanalerna...
    Kvällarna ägnar jag åt ett bokprojekt som jag tycker är så roligt så klockan rusar iväg till 2-3 ibland. Ett stort nöje finner jag också i att ta bilen och åka ut i Europa utan att he en timme planeread, det får bi som det blir, och det blir alltid bra.
    ha det så bra
    Kram Lena

    SvaraRadera
  2. Så rätt gumman, tänk att du skriver precis så som jag skulle vilja leva.. konstigt att vägen dit känns så lång och att jag får separations ångest av blotta tanken på att stänga av tvn. Det är helt sjukt men en vacker dag ska jag komma dit :)Älskar att läsa dina blogginlägg så keep em coming. Massa kramar från Malin

    SvaraRadera

Välj att kommentera som "Namn/URL" i rullgardinsmenyn om du inte vill logga in för att kommentera