Ännu ett besök på akuten

Den här gången var det Neles tur att få uppleva den australienska akutsjukvården, men det var inte lika imponerande som min sjukhusvistelse på StVincent i Sydney. Hon fick en spark på låret av en tjurig häst när hon befann sig högst uppe på egendomen 7km bort och lyckades ta sig hela vägen tillbaka på hästrygg med skjortan knuten runt benet, då det blödde en del ur såret sparken lämnade. Eftersom hon hade så ont tyckte Mike att det var bäst att åka till sjukhuset så det gjorde vi och spenderade hela eftermiddagen där och åkte därifrån med diagnosen att det var ett fult sår och ett väldigt blåmärke. Det krävdes fem läkare (varav en var otroligt sexistisk och tyckte att kvinnor inte borde få gå runt och visa sina  så snygga ben) för att konstatera det, men hon fick i alla fall en stelkrampsspruta och lite antibiotika för besväret. Det verkar nästan som att ingen vill ta det yttersta ansvaret för att ta ett beslut, om det är press från chefen eller om det är för att försäkra sig om att inte missa något vet jag inte. Men besluten ska alltid kontrolleras med "bossen". Är man läkare så är man väl det och kan ta egna beslut, eller? Å andra sidan kanske det är bra att ha så många kontroller, då riskerar man ju knappast att skicka hem någon med ett brutet ben. Fast det tar en himla tid.