Over needles

De senaste veckorna har varit minst sagt intensiva. Lördagen två veckor sedan blev jag avkastad när jag var ute pa landet och red med vänner och föll illa. Så illa att jag fick en lätt hjärnskakning (trots att jag bar hjälm!) och slog upp ett stort fult hål på sidan av mitt knä. Richie skyndade mig till sjukhuset och dagen efter förflyttades jag till Sydney för operation. När jag sedan vaknade upp på måndag morgon så hade jag ett stort bandage runt knät, kunde inte gå och var fast på sjukhus i flera dagar!

Nyopererad med dränage från såret

Allt läkte fint och bra, men så förra lördagen åkte vi andå till doktorn för jag tyckte såret luktade genom bandaget och det varade och gjorde ont. Doktorn skickade mig tillbaka till sjukhuset för det hade blivit infekterat, och det visade sig att bakterien var resistent mot den antibiotikan jag fick. Så det var en natt till på sjukhuset med ny antibiotika intravenöst. När jag sedan fick åka hem blev jag inte utskriven utan fick besök varje dag av en sköterska som gav mig en dos antibiotika och lade om såret och såg till att jag mådde bra.

Så i fredags var det dags för återbesok hos kirurgen som opererade mitt knä och han sa att infektionen var borta och tog ur alla stygnen. Jag måste ta det lugnt dock och fortsatta vila kommande veckan men blev utskriven ändå till min stora lycka - inga mer nålar och kanyler! Men så klart så började det vara enormt igen och jag fick rådet att åka tillbaka till akuten. Vilket vi gjorde i lördags. Jag blev då åter inlagd hos HITH (Hospital In The Home) och satt på två olika sorters intravenös antibiotika. Mer nålar alltså...

Nu börjar det äntligen se bra ut, jag har pratat med HITH doktorn som håller med mig om att det för första gången ser riktigt bra ut och han tror att vi kan ta ut kanylen på onsdag och låta mig fortsätta på antibiotika i tablettform i stället. På torsdag har jag ännu ett återbesok hos kirurgen och vid det laget så planerar jag att ha läkt och kunna gå (nästan) ordentligt igen.

Rich har varit underbar under dessa dryga två veckor och tagit hand om mig ordentligt och varit med mig på sjukhuset varenda ledig stund. Han är helt utmattad nu så det känns bra att jag börjar bli bättre och kan ta hand om honom så han får återhamta sig efter allt som hänt också. Han är min ängel.