Tillbaka på hästryggen

Idag var det dags för Mike att hämta hem hästarna från sin semester och jag bestämde mig för att följa med. Så här två veckor efter operationen känner jag mig tillräckligt läkt och stark nog för att vara till nytta igen och välkomnar detta faktum med öppna armar! Och jag är så glad över att jag bestämde mig för att följa med, för det första så har jag inte varit uppe på toppen av egendomen förut och utsikten var alldeles fantastisk och för det andra så är jag inte säker på att Mike skulle ha lyckats med att få med sig flocken hem på egen hand. Oss båda tog det runt en timme på toppen för att få dem att röra sig hemåt i stället för att springa runt i cirklar, räknar man då med en timme dit och en timme tillbaka så blir det en ganska lång stund i sadeln och det känns i kroppen just nu. Klockan är nio och jag kan knappt hålla ögonen öppna, så nu blir det att stupa i säng och sova riktigt gott. Godnatt på er!