A pice of my personal heaven

Igår kom jag fram i Bathurst och blev hämtad av Mike som körde oss till Chesleigh. Det är han och Jan som har gården och mitt första intryck av dem är att de är bra människor rakt igenom. Vi pratade lite och jag fick förklarat exakt vad jag och en tjej från Tyskland kommer att ha som uppgift här. Vi kommer att skola om och anpassa gamla passgångare (typ travhästar) till att bli hästar för turridning. Sedan gick jag på en liten upptäcksfärd runt gården. Det här är verkligen min personliga lilla bit av himlen. Landskapet är hjärtskärande vackert och på sluttningarna flockades kängurur som betade bredvid hästarna i skymningen. När solen gick ner var det som att släcka lampan, allt blev svart men på himlen tändes tusentals stjärnor till ljudet av grodorna i skogen runt omkring.

Idag har jag sett mer av min himmel. Hästarna vi ska jobba med hade vandrat iväg längre in i skogen än vad Mike hade trott, så med endast en ridbar häst till hands skickade han iväg mig efter dem. I dryga timmen red jag längre in i skogen i jakt på hästarna innan jag till slut fann dem på en grönskande sluttning. När jag och Murray närmade oss blev de glada att se oss och fick ganska snart bråttom hem till gården, så vägen tillbaka gick väldigt mycket fortare... Idag har jag alltså galopperat genom hisnande vackert skogslandskap tillsammans med sju lösa hästar omkring mig förutom den jag själv satt på. Helt galet kul. Efter en sen lunch blev det så dags för att känna lite på de hästar vi ska träna och vi lyckades få tag på två av dem - Echo och Digger. Så dem har jag ryktat och longerat i eftermiddag, båda är lugna och härliga att ha att göra med.

Imorgon ska jag och Mike rida iväg tillsammans ännu längre in på ägorna än jag var idag för att hämta resten av hästarna. Totalt är det 21 hästar. Alla valacker (för att få en lugn och stabil flock) och av rasen "Standardbred" (gamla tävlingshästar som annars skulle bli hundmat). Jag kan knappt bärga mig tills det blir morgon.